När jag var mindre så spelade jag mycket spel på datorn, men i tidsbristens värld så gör jag det inte mer. Jag tyckte om snabba spel såsom bilspel eller sportspel. Spel som alltså inte håller på i evigheter. Spela tio minuter och sen sluta. Min bror var min raka motsats. Han tyckte om spel där han fick fundera hur han skulle gå med gubben och låsa gåtor längs vägen.
Då både jag och min bror har många år på våra nackar så gjordes detta när datorer var en aning mindre intuitiva än de är idag. Min bror han grejade och donade med sin dator. Han köpte böcker och läste på. Idag har jag en examen som civilingenjör inom datateknik och han är helt outbildad, men han kan mycket mer om datorer än vad jag kan.
Han utvecklade samtidigt genom spelen han spelade ett strategiskt tänkande som han använde sig av i verkliga livet. Idag har han ett bra arbete och är mycket tillfreds. Hade inte intresset för strategiska datorspel funnits där så kanske inget av detta hänt.
Mina barn spelar ofta SIMS-spelen. Nu är det SIMS3 som gäller och den äldsta som är 15 år spelar inte längre. De andra är 9 och 13 år och de spelar för fullt. I spelet så bygger de upp familjer och städer. De måste se till att de vuxna har arbete för annars kan de inte köpa mat. De måste laga mat för annars blir alla hungriga. Barnen måste gå i skolan, hunden rastas, osv. Det är fascinerande hur de kan hålla hela denna familj under sina vingar med mat, pengar, kompisar, städning, tvättning, osv. Någonstans borde det falla över i verkligt liv. Falla över i att alla dessa saker måste ske på riktigt för att livet skall fungera. Jag har inte sett den kopplingen ännu hemma, men ungar är ju inte dumma heller. Om de i skolan får frågan vad som krävs för att driva en familj så kanske de kan svara där :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar