Mitt största problem här är att Second Life känns som ett spel. Jag skulle kunna använda detta i ett lärande syfte men jag skulle aldrig sitta med det på min fritid.
Att skapa ett konto var enkelt och jag var riktigt snabbt igång. Det kändes även hyfsat enkelt att hoppa mellan olika ställen, och det var bra att se om det fanns några där. Det fanns riktiga ställen att gå till, och med riktiga så var de skapade utifrån hur det såg ut på riktigt och idag. Om detta stämmer kan jag inte svara för, de flesta ställena hade jag inte varit och i en virituell värld vet jag inte om jag skulle kunna säga att de gjort mitt kvarter helt korrekt.
Det jag tyckte var roligast var de historiska platserna. Det gick t ex att hoppa in i en annan tid, på en båt, vid en bro, osv. Man fick (om man har en god portion fantasi) en känsla över hur de hade det.
Jag kan inte säga att jag är för gammal och omodern för detta, spel av denna typ har funnits länge och jag känner folk som håller på med dem (t ex min bror). Men det blir problem eftersom jag aldrig tyckt dessa spel varit roliga och det ligger mig i fatet nu. Det känns bara helt onaturligt. Jag kommer dock att titta vidare på detta.
Det skulle vara roligt att prova detta när det gäller att testa om människor kan lära sig möten med andra människor här. Kan en sjuksköterskestudent lära sig hur man bemöter sjuka människor från andra kulturer? Kan de lära sig hur man bemöter föräldrar till sjuka barn? Med en stor skärm och ett headset så kan situationen bli så lik verkligeheten som detta SL kan ge, och det skulle definitivt vara värt att prova.
/Leif
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar